När jag seglade 3Ma ombord på
California 1966-67 hade vi ett par resor en 4ma som kallades Ben Bella. Han kom
ombord som ett yrväder en kväll när vi låg i Gbg(Frihamnen). Med nytagen
spakryckare-examen hade han firat och kom i taxi med en kompis till California.
När jag mötte honom i mässen var lusten att fira stor men kassan slut och han
ville låna pengar. Han fick ett bestämt nej. Dels med tanke på morgondagens
arbete men oxå i preventivt syfte för att stämma i bäcken. Han stannade ombord och
nästa dag gick som planerat med intro och jobb.

Smeknamnet fick han efter att
han berättat om en del av sina äventyr i Främlingslegionen under
Algerietkriget. Han hade bla blivit tillfångatagen av Ben Bellas trupper och
fått strida på deras sida. Efter en lyckad rymning var han tillbaka i Legionen
igen. En sådan godbit kunde inte missas och han döptes snabbt om till Ben
Bella.Hur mycket som var sant i hans berättelser fick vi aldrig rett ut , men
de var underhållande.

Hans bakgrund var minst sagt
brokig med en uppväxt i ett frireligöst hem i Norrland. Därför kunde han de
flesta och populäraste psalmerna och läsarsångerna utantill. Trots att han var
liten och ganska klen till växten hade han en mäktig sångröst som hördes vida
omkring,speciellt när han fått lite öl och andra starka drycker i sig. Hörde
man Ben Bella sjunga var det ett säkert tecken på att han var berusad. Det slog
aldrig fel!

Som 4Ma hade han den sämsta
vakten dvs 12-4 och avlöste mig som var nästa i rangordningen med 8-12. Det
blev många sena och tveksamma avlösningar. Hans specialitet var att komma från
kyrkan via nödutgången för att undvika Chiefen som hade för vana att dyka upp
vid avlösningarna.

En sådan gång när jag stod
och väntade på honom gick larmet för låg nivå i expansionstanken. Detta var
illavarslande då den nyss var kollad och uppfylld av avgående Mtm. Kolvarna på
HM(dubbelverkande MAN) var vattenkylda och larmet indikerade ett sprucket
teleskoprör till kolvkylningen. Medans Mtm fyllde vatten sprang jag runt och
kollade i synglasen till kolvkylningen och såg genast att det var ett sprucket
teleskoprör på BBs HM. Det blev nersaktning och stopp på båda HM ,snabb
justering av kylv.temp för att undvika läckande cyl.foder,stopp på smo.pumparna
och kolvkylningen. Naturligtvis kalvade smo.separatorn då det kommit mycket
vatten i systemtanken. När Chiefen kom ner dök Ben Bella upp ifrån kyrkan glatt
sjungande. Han blev uppkörd av Chiefen men försökte flera ggr smyga tillbaka
utan framgång.Tillslut gav han upp och vi kunde ägna all tid till byte av
teleskopröret. Jag skiftade systemtank till reserven som alltid var klar för
användning.Smo stängdes av och baxen till BB HM lades in så grabbarna kunde
börja jobba. När smo och kolvkylning var igång på SB HM startades denna och vi
gjorde lite framfart igen. Smo-sepen justerades så den började avverka vattnet
i den avställda systemtanken. (Det tog några dygn innan systemtanken var fri
från vatten och vi kunde separera drifttanken som vanligt.) Undre
s-hetsventilerna på BB HM öppnades så ev läckage rann ut under tiden bytet av
teleskopröret pågick. När bytet var avklarat startades smo och kolvkylning för
att kolla att allt var OK. Då allt funkade saktade vi ner på SB HM så att baxen
kunde läggas ut igen och BBs HM startades. Sedan ökades varvtalet sakta och
försiktig upp till normalt läge och vi gjorde våra 17,5 knop som vanligt. Jag
delade Ben Bellas vakt med 2Ma , oxå detta nästan som vanligt.

Min vakt hade ansvar för BBs
bottengreting när det gällde rengöring och målning. Under överresan till västkusten
USA upptäckte Mtm en vattenläcka som vi inte kunde spåra. Vi tillbringade många
vakter med att jaga läckan utan framgång. Av en ren tillfällighet hittade jag
orsaken när jag gjorde den vanliga kontrollrundan på toppgretingen. Det var
stamledningen till avloppet från toaletterna som var trasigt på ovansidan av röret! Resten av röret var
i mycket dåligt skick. Då vi inte hade någon möjlighet att byta röret pga
placeringen mellan topplocken och avgasrören var det bara att hoppas på hjälp
från alla maskinisters helgon. Det höll tills vi kommit i hamn och när temperaturen
blivit uthärdlig fick jag och 2Ma i uppdrag att täta med hjälp av sk
containertejp. Vi avlöste varandra med att krångla oss in på plats och linda
tejpen runt röret med början där det såg friskast ut . Det kändes en aning
nervöst med tanke på innehållet i röret men allt gick bra. Då det inte var
tryck på i röret höll det faktiskt tills vi kom på varv efter kustresan på
Sverige.

Väl på varvet skulle allt
bytas ända ner tom klaffventilen i skrovsidan. Samtidigt pågick det
kannhalningar och jobb i vevhuset på BBs HM så alla vevhusluckor var
demonterade. Ben Bella fick ansvaret för att varsko så ingen använde muggarna
under tiden jobbet pågick. När allt som skulle bytas var demonterat fick han
hjärnsläpp och varskodde att det var grönt ljus att använda muggarna. Det tog
inte lång tid innan någon nödig person spolade med följden att det rann
toapapper,vatten och det som tryckt på utmed avgasrören och in i vevhuset. De
som jobbade där blev milt sagt överraskade och förbannade. Dusch och ny overall
blev ett måste. Ben Bella var inte populär! Jag tror att California var enda
fartyget i Johnson Line som separerade toa-avfall med smo-separatorn.

Äventyren med stambytet var inte över riktigt
än.

Det sk Johnsongänget som utförde
kannhalningarna och vevhusjobben drabbades en gång till. De bodde i
reservhytter i Belsengången i höjd med toppgretingen . När rördragningen var
klar väntade vi bara på OK från varvet
att börja spola som vanligt. Ben Bella skulle se till att allt var klart
när vi väl fick beskedet. OK kom och toaletterna började användas som vanligt.
Detta var på förmiddagen. Vid lunchen hördes ett jäkla oväsen från Belsengångens
hytter. Vi rusade dit och synen vi möttes av var inte lustig. Inte lukten
heller,det stank som fan.Allt som Johnsongänget haft stående på durken flöt
omkring i en MYCKET illaluktande sörja. Då dessa hytter låg längst ner trycktes
allt spolvatten upp genom toaletten. Någonstans på ledningen var det stopp.
Alla varianter från trasor till packningar utan genomlopp diskuterades.
Lösningen var enklare än så,Ben Bella hade inte öppnat slussventilen före
klaffen. Ventilen öppnades och Ben Bella fick en ordentlig överhalning av det
värre slaget. Johnsongänget fick rädda vad som räddas kunde och fick senare
ersättning för resten. I fortsättningen undvek Ben Bella att visa sig för dem.

Under kustresan efter varvet
skulle Ben Bellas fru vara med. Det var med spänning vi emotsåg hennes ankomst.
Att leva tillsammans med Ben Bella måste vara en prövning tyckte vi. Hans fru
jobbade i familjens entrepenadföretag någonstans i övre Norrland. Inte på
kontoret ,utan som chaufför och grävmaskinist.Hon visade sig vara en manhaftig
kvinna med ett hjärta av guld och höll Ben Bella i herrans tukt och förmaning.
Kom han in i en hytt där vi satt och ljög med öl och starka drycker som
tilltugg var det garanti på att hon efter 5 min dök upp. Vid sådana tillfällen
blev det inte mer än ett par öl för Ben Bella . Jag var bara med om en gång då
han lyckades lura sin hustru. Den gången satt vi för ovanlighetens skull hos
gnisten och när hon kom var det redan försent. Ben Bella hade kommit till
psalmstadiet och gick inte att hejda. Vi fick oss ett potporri på psalmer och
läsarsånger till livs. Under tiden väntade hustrun tålmodigt ut Ben Bella ,så
när han började visa tecken på ordentlig berusning tog hon honom resolut i
hampan och ledde honom till hytten. Resten av kustresan fick han inte fler
chanser.

När jag mönstrade av stannade
Ben Bella ombord en resa till.

Dessa äventyr var långt före
ISM,alkoholtester och drogtester. Faktiskt var det roligare på den tiden,även
om det ibland blev lite väl roligt!

Jag avundas inte dagens
sjömän och ångrar inte att jag drog mig tillbaka 61 år gammal.

Bengt Larsson

pensionär