Blog Image

Sjöfart

Om sidan

För alla som har eller haft någon anknytning till sjöss, och vill dela med sig av sina minnen till andra. Om ni vill skriva in eran historier kan ni maila till mig så ansluter jag er till Bloggen. Ni kan bjuda in andra som ni vill ska skriva här, det måste finnas oändligt med episoder och händelser som Ni har varit med om under eran resor runtom i världen.

Sjösidan. skapad av Harry Honkanen sjösidan

Välkommen till Sjökultursällskapet Bokanjärerna.
Bokanjarerna.se kommer att växa mycket under året så kom snart tillbaka! www.bokanjarerna.se

Välkommen till Georg I. Hindersson webbplats!
www.hindersson.com

Välkommen till Krister Lummes hemsida.

Välkommen till Jörn Hammarstrands blogg: http://skipperstories.bloggsida.se


Välkommen till Ole Lundbergs blogg: http://ole-bloggboken.blogspot.com/


OBS!
Kontakta mig på följande mats@poetica.se om du inte vet hur du ska skriva in din historia.

Gästbok
Skriv några rader om vad du vill att jag eller någon annan ska läsa.


SJömanskyrkor.
New York

M/T Astral

Lennart Jonasson (Arma o Ben) Posted on %PM, January 28 2007 12:07:01

Blog Image

M/T
Astral, år 2005, en ganska käck liten tankbåt på 7700dwt. Detta var en
“Donsö” båt, som ägdes av Veritas Tankers AB. ett familje företag på Donsö. Vi hade svensk
flagg och utav besättningen på 14 man var vi 7 svenskar, 1 dansk och 6 fillipinare.

Jag hade ju tänkt att “slå ner på takten” med
mitt uteseglande, jag har väl sett det mesta redan, efter 34 år på världs haven. Men det är svårt att
avvänjas, ungefär som att sluta röka, då att segla under dessa “nya” förhållanden, för
mig, med bl. a. maximum ett par dygn i
sjön, när man är van med månads långa sjöresor. Jag gjorde 2 törnar, sen
mönstrade jag av detta rederi. Det var inget fel på rederiet, det var trevliga
pojkar på Donsö, så dom kan man inte klaga på.

Orsaken var att det började
kännas “innestängt och kvavt” på något märkligt vis, som jag inte kan förklara. Jag får göra ett nytt
försök om någon månad igen att försöka aklimatisera mig och anpassa mig till denna, för mig, nya
sjöfart.

Sämtsamt kan man väl jämnföra denna sjöfart, som att köra lastbil på sjön.

Armar o Ben



M/V Thuleland

Lennart Jonasson (Arma o Ben) Posted on %AM, January 28 2007 11:02:55

Blog ImageBlog Image

M/V Thuleland, 2003-2004, en 27-årig “gammal”
dam som jag blev erbjuden, när jag fortfarande var ombord i Swedia Networks, C/S
Pleijel. Det tog ett par dagar innan jag accepterade budet från O. S. M. Seapartner, men det var väl sjömansblodet som
började koka i mina ådror som gjorde att jag tog detta vrak. Jag hade
ju varit i “himma-fart” med C/S Pleijel i nästan ett år,
och det började kännas “kvavt och innestängt”. Men redan innan jag
mönstrade i Aarhus blev jag lite misstänksam, då jag fick en förfrågan om att
köra min, privata, bil till Aarhus och
chiefen som jag skulle lösa av skulle köra min bil tillbaka?? Denna typ av
arrangemang har jag aldrig varit med om tidigare, eller hört talas om, under mina 33 år till sjöss.

Jag hade ju redan
skrivet på kontraktet, 1 år, därför var jag ju tvungen att göra ett år ombord, p.
g. a. skatteregler och p. g. a. redarnas
“super-bluff”i mitten på 80-talet, då dom lurade regeringen, igen (vilken gång i ordningen kommer jag inte
ihåg) att införa det sk. IT-avtalet, den
tidigare 1 års-regeln försvann “över natten”. )

Väl ombord så var det också lite omställning för mig.

Vårt tech. management, Seascot i Glasgow, gav mig inte
ens befogenheter, som fartygets ansvarige maskinchef att besluta om jag behövde
köpa en påse bult eller en gummipackning. Detta var absolut ganska orginellt. Detta
måste vara enormt påfrestande för Seascot, då jag förstod ganska snart att det
verkade vara en samling fårskallar. (Sue Anderson, Harre Jesus!!Nicholson, technical fjant, begära om hanns assistance, då
kunde man lika gärna fråga katten!)

Det var en ganska “spännande”båt, då åldern tar ju ut sin rätt, förr eller
senare, (Även en vanlig glödlampa har en
viss livslängd!).

Andra mönstringen i Ghent, då hade eltavlan i maskin
brunnit, en startluftkompressor hade flugit i luften och maskin gick inte att manöverera. (Utan att DNV, klassen hade blivit
informerad!) Vid avgång, första försöket, fick vi bogseras ut ur slussen igen, då
det inte gick att få fram igen efter sista backmanövern. Efter lite “trixande”
i maskin, fick jag över maskin till “Fram” men varskodde skippern att jag inte kunde
garantera några manövrar i olika direktioner, och skippern, som var
en riktig sjöman, och lugn och kall som en filbunke, lovade att han skulle bara
köra framåt. Vi kom iväg mot Klaipeda. Ankomst Klaipeda anchorage, funkade inte
manövern, men efter ankring hittade vi detta fel, så vi kunde gå till kaj
normalt.

Som sagt, var det ganska spännande ombord ibland. Första
törnen försökte Skippern gena i Öresund och hittade då en sten, som inte hade
varit där tidigare, det ryckte till i båten. Nu lär visst denna sten vara kartlagd och fått namnet:”Callebro Rock”. (Skipperns
namn är Callebro. )

Ankomst Ghent, började det att gnistra och spraka i
generatorerna, så bogen frånkopplades, och ankarna droppades efter
slussen, och Captain Callebro döpte denna plats till “Jonassons corner” (Det
var väl lite hämnd för “Callebro rock”. )Avgång Alexandria med Invar Hansson, som
skipper, ska vi inte tala om, då hade vi 3 black-out under manöver inne i
hamnen, men det gick ju bra.

Men tiden ombord var O. K. med skippers och avlösande chief, och
fillipinarna var riktiga sjömän, dom flesta. Det var den gamla goda stilen
ombord, och jag trivdes som “fisken i vattnet” så länge jag inte
behövde argumentera om “gummipackningar” med Albert Einsteins avkommor i Glasgow(?) Det blev väl lite komiskt vid sista
avmönstringen i Santos, då det började diskuteras om möjliga sittplatser på
flyget hem, då det skulle vara O. S. i
Aten. Ja det blev nästan fjantigt. Men då det inte brukar vara några problem
att sända fillipinska mässkallar runt halva jorden, lyckades det att arrangeras avlösning för chief och skipper i Santos.

Kort sagt, trots vissa tekniska mis-haps, så var det en
mycket trevlig båt att fara i.

Båten och folket var O. K.

Armar o Ben



C/S Pleijel

Lennart Jonasson (Arma o Ben) Posted on %PM, January 26 2007 18:58:15

Blog Image

C/S Pleijel, Swedias Networks (Gamla Telia) kabelfartyg, som
jag var ombord i som maskinchef från juli 2002 till maj 2003. Det började med
att en Bertilsson från AB Östersjöfart ringde till mig (Jag hade ju sagt upp mig
från Laurin i April. ) och undrade om jag var intresserad av att mönstra chief
ombord i kabelfartyget C/S Pleijel.

Kabelfartyg hade jag aldrig varit i, och
nyfiken som jag är, tyckte jag att detta lät spännande, så jag mönstrade den
15:e juli, i Kalmar som var hemmahamn, även då den officiella hemmahamnen var
Stockholm, som det stod i aktern.

Vi var 7 man i besättningen, som skulle sköta driften +
12 “Telianer” (Telia gubbar som skulle sköta själva reparationer och
utläggning av telekabel. m. m. ) Dom här Telianerna var ju inte mönstrade
ombord, men dom ville så gärna leka sjömän i alla fall, och det blev ju ganska
komiskt imellanåt. (“Jissenamig” om dom kommit ombord i en “ute-seglare”,
då hade dom gråtit sig fördärvade!)

Jo detta var också en intressant period av mitt
sjömansliv. Vi låg ju mest till kaj här i Kalmar, med landström, så man slet ju
inte ut sig. Törnade till 07:00 och körde hem 16:00, och jobbade 1 månad med 1
månads ledighet, men det var enormt tråkigt.

I april 2003 ringde en Lena Huber från OSM Seapartner, ombord
på min mobil telefon och undrade om jag kunde mönstra bulkbåten Thuleland, med
London som hemmahamn, i början på juni. Jag hade ju än en gång försökt att
“stabilisera” mig med ett, i mångas tycke, perfekt jobb, att ligga
till kaj i Kalmar och komma hem varje kväll, utan att slita ut sig, men när
Lena Huber talade om att ev. mönstring skulle ske i Aarhus, och sedan lastning av konstgödsel i Klaipeda för
lossning i Sao Francisico do Sul, i Brasilien, då började mitt gamla sjömansblod
att koka i mina ådror igen, och jag kunde inte stoppa detta fenomen, utan
tackade ja till OSM Seapartners erbjudande, och “slängde in boken” på
Pleijel.

Men det hade ju varit en ganska trevlig erfarenhet ombord
i Pleijel, och mycket intressant att uppleva hur Telias (f. d. statliga Televerket)
arbetare “arbetar” (?), när dom arbetar, vilket inte är ofta.

(Själv köpte jag inga aktier i Telia, när det skulle bli
den svenska “folkaktien” som tur var. )

Armar o Ben



M/T Mountain Blossom

Lennart Jonasson (Arma o Ben) Posted on %PM, January 26 2007 18:52:31

Blog Image

M/T Mountain Blossom, en 20000 tons chem båt, också
tillhörande Laurin Maritime AB,
under Bahamas färgglada flagg. Jag var ombord i denna ”holk”
2 törnar (1 år).

Resorna var ganska spännande. Första gången mönstrade jag i
Beaumonth, Texas, därefter Cartagena, Buenaventura (Colombia), Guayaquil (Ecuador), Callao
(Peru), Valparaiso
(Chile) sen genom Magellans Sund till Buenos Aires (Argentina), Rio
de Janeiro (Brasilien) och upp till Houston och detta var en 3 månaders törn. Nästa
törn mönstrade jag i Vila do Conde, en liten håla, i Amazonas, inte långt från
Belem. sedan Venenzuela, USA, Jamaica, lastning USA
för Algeriet då vi skulle gå på varv i Spanien.

Varvet blev ju en ”katastrof”, inga utav dom jobb vi ville, måste,
få gjort, fick någon prioritet.
I stort sett, blaskades bara färg , över rost och skit så
att det kunde bli ett snyggt foto av båten!?

Allt annat, rör, svets
jobb mm. mm. fick vi börja ta itu med så
fort vi lämnat varvet.

Under mina 30 år till sjöss har jag aldrig tidigare varit
med om någon liknande ”Mickey Mouse” dockning. Började tröttna på denna
”amatör-stil” (Alla inom detta rederi kommer ju från “kustbåtar” och skulle enl.
min mening inte ha fått passera Skagen, utan skulle ha hållt sig nomskärs. )

O. K. Jag tar en båt
till och ser hur det utvecklar sig.

Armar o Ben



M/T Flamenco

Lennart Jonasson (Arma o Ben) Posted on %PM, January 26 2007 18:47:08

Blog Image
Klicka på bilden för att se flera bilder.

M/T Flamenco, en 40000 tons chemical tanker som jag mönstrade Chief engr. i New York juli 99. Här var ett nytt
“system” som kallades: ombordmanagement som betydde att vi var våra
egna inspektörer, och skötte hela driften utan inblandning av “intelligent”
landpersonal. Detta var ju både på gott och ont! Vi skötte ju själva alla
kontakter med leverantörer, budgeterade själva etc.

Problemet var att dom flesta chiefar och skeppare hade blivit uppmönstrade till dessa positioner nästan omgående efter avslutad sjöbefälsskola, och
mycket bristfällig erfarenhet. Dom var ju därför mycket tacksamma och
patriotiska mot Laurin maritime, s. k. “Ja-sägare” som accepterade att köra
runt med läckande propeller hylsor, bottenventiler som inte gick att stänga, pannor utan fungerande säkerhetsfunktioner, gå till sjöss med 2 m3 smörjolja i reserv då man
kunde få tag i billigare smörjolja efter nästa 14 dygns resa, mm, mm, då dom
inte förstod vilken situation dom skulle hamna i om något gick fel.

Rederiet
tyckte ju att detta var toppen, då dom inte har det minsta ansvar för ett
fartyg till sjöss. Jag accepterade inte detta!Efter fått ordning på skavankerna
så vi kunde segla någotsånär säkert, seglade jag här ombord 2 törnar till mars 2000. Traden var det inget fel på. Vi gick mestadels mellan U. S. Gulf-Sydamerika, bl. a gick vi upp i Amazonas till
ett ställe som heter Munguba, som ligger 2 dygn upp i Amazonas djungler, där
fanns även indianer med ben i näsan. Det var spännande.

Armar o Ben



M/S Swan Stream

Lennart Jonasson (Arma o Ben) Posted on %PM, January 26 2007 18:35:33

Blog Image

M/S
Swan Stream, en kylbåt som jag mönstrade i Tokyo. Vi hade begagnade bilar i
lasten på vår resa till Napier i New Zealand. Mitt förbaskade knä började
djäklas igen, vilket tvingade mig att sjukavmönstra i New Zealand.

Jag
återvände ombord efter 3 månaders sjukskrivning, och gjorde ytterliggare 2
månader ombord, från Antwerpen till Colombia, tiilbaka till Antwerpen och sedan
in på varv på Teneriffa.

Ganska
ovanligt varv, då hela fartyget lyftes upp på land, alltså ingen torrdocka
eller flytdocka.
Sedan fick det vara bra med Swan Shipping för mig, då jag hade börjat förstå
att redare med svenska intressen har blivit dom nya ”grek-redarna”, utan ett
uns moral eller tradition kvar, det är endast “snabba pengar”, det
handlar om!!

Armar o Ben



Swan Hunter

Lennart Jonasson (Arma o Ben) Posted on %PM, January 26 2007 18:31:45

Blog Image

M/S Swan Hunter: Denna RO-RO båt,tog jag när jag var hemma
på semester från Swan Cliff, Swan ringde om jag kunde ställa upp ca.3 veckor,och det
gjorde jag.En rundresa, Göteborg, Hangö, Helsingfors, Kotka, Helsingborg, Göteborg tog en vecka.

Det var väl
ingen vidare intressant båt,men det blev lite extra-inkomster.

Armar o Ben



Swan Cliff

Lennart Jonasson (Arma o Ben) Posted on %PM, January 26 2007 18:26:42

Blog Image

Klicka på bilden för att se flera bilder.

I mars, 1995,
ringde Swan Shipping i Oslo och undrade om jag var intresserad av att ta en
35000 tons bulkbåt, som gick stadigt mellan Constanza i Rumänien och Mauritius
(en liten ”flugskit” på kartan, mitt i Indiska Oceanen) med cement. Ett sådant
anbud kunde jag inte säga nej till, så jag mönstrade i Sao Lois i april.

Första 4
månaders törnen gick vi på denna föträffligga trade, fint väder, långa liggetider, 7-10
dagar till kaj var normalt. Andra törnen jag var ombord, gick vi från Turkiet ner till
Syd Yemen, där vi låg ca. 3 veckor, det var fruktansvärt, vi kunde endast få ca. 5 m3 vatten var 3:e dag, som
absolut inte var tillräckligt, vi satte tomfat på varje däck som vi fyllde med
sjövatten för att kunna spola skithusen med sjövatten i pyts, något annat gick
inte att få tag i, proviant etc.

Långt om länge lämnade vi denna ”gudsfögätna”
håla och gick till
Taranto i Italien och lastade ”slagg” för Abidjan på Elfenbens kusten. Ivory
Coast är väl det mest civiliserade landet i West Africa och då det tidigare
varit franskt var detganska
trevligt iland. Efter 2 veckor i Abidjan gick vi över till Vitoria i Brasilien,
och där passade jag på att mönstra av. (Vi gick över på på 5 cylindrar, utav 6,
precis under “Half Ahead”, ca 6 knop höllt vi över, då vi spräckte en
kolv så snart vi lämnat Abidjan, och när
vi satte ner reserv kolven, visade sig att vi kört runt på världs haven, med en
spräckt kolv i reserv, det är bara den “nya generationen” av svenska
skepps redare som försöker köra på detta viset!!) (Ibland, nu förtiden, skäms man att tala om att man är svensk
sjöman!!!)

Armar o Ben



Next »